Historien om min Hessie:

Jag hade min golden Allis som jag körde lydnad med. Fick LP 1 vid ett år och lydnadschampionatet vid 3 års ålder. Vi gick även på jaktkurs hos en erfaren golden uppfödare. Hon hade problem med höfter och rygg och därför beslutade jag att hon skulle gå bara som sällskapshund. Det trivdes hon också bäst med. På lydnaden var platsliggningen och fjärrdirigeringen hennes favoritmoment. Där brukade hon få tior. Då hon inte behövde springa så mycket. När vi var ute och tävlade och tränade så hade jag en vännina som hade en kelpie. Han kallades Kalle (Jejmic´s Mowgli)och var alltid superglad. Det var det som gjorde att jag senare skaffade mej en kelpie....

Eftersom Hessie är stamtik för vår kennel, så känns det viktigt att få berätta mer om henne. Hon är född 1997 utanför Göteborg hos Chiffer´s kennel. Hennes mamma var en rökblå importtik som hade haft en tidigare kull i Sverige. Hon fick inga mer kullar utan flyttade till ett annat hem. Hennes pappa heter Chiffer´s Egon och är en chokkladbrun hane, han däremot har fått flera kullar.

Jag hade redan från början planerat att försöka hitta en bra hund med intressant härstamning. Jag ville inte ha någon för nära släkt med Kalle, eftersom jag ev. skulle använda honom. Det är lättare att hitta en täckhund också till linjer som inte är så vanliga. Maj-Britt som har kenneln hjälpte mej att välja ut en valp som hon tyckte var lovande. Jag berättade redan då att jag hade planer att ha kennel.

Vi åkte till dit och hem samma dag när vi hämtade henne. Då hade vi också våra 2 golden retriever, Allis och Bonnie och våra katter Zeb (som i western filmen) och Mimmi.

Hessie ställde jag ut massor som valp och även en del som vuxen. Vi har som bäst fått ck och det var en australisk domare.

När hon var ett år så fick hon sitt Lp1 och vi körde på och hon fick sitt lydnadschampionat när hon var vid 3. Förrutom att köra lydnad så har vi hållit på en del med vallning. Där är det jag som förare som har gjort så otroligt mycket fel, hon har fått springa in i elstängsel, blivit stångad av en bagge osv... Det hon sen har brustit i vallningen är modet mot fåren. Det hade man säkert kunna träna upp, men nu mer vallar jag inte alls med henne.

Hessie är som hund väldigt förarbunden. Jag är hennes allt. Hon följer mej i hälarna när jag går här hemma och om jag åker bort så ligger hon för sej själv och deppar. Hon väntar på mej. Och det bästa hon vet är när hon får ligga på min mage i soffan. Hon älskar också alla människor. Speciellt alla barn. Och när man har varit på marknader och andra evenemang och när hon får komma framm och hälsa så brukar hon alltid hälsa försiktigt på barnen.  Och pussa dom lite i ansiktet. Lika så med äldre människor, det är som hon läser av dom. Men annars hälsar hon inte fint utan hon hoppar upp på folk som hon hälsar på.

Jag tror också att hon kan det mesta av brukslydnaden och vi har startat i lägre men kom inte vidare då. På spåret så trodde jag att hon hade gått fel (lita på din hund) och på söket så hade jag inte tränat med okända människor. Hon är glad bara hon får vara med, men hon kommer till sin rätt om hon får jobba med något. Att köra lydnaden till ex. tycker hon bara är såå kul. Att få göra som matte säjer. Kan tillägga att hon har inget föremåls intresse utan beröm ifrån mej betyder mest och sen är det klart att det kan vara gott med en godis.

En annan sak med henne är att hon inte tycker om andra hundar som kommer för nära henne. Då brukar hon morra, hon säjer  "kom inte hit". Hon vaktar också mej och mina grejor, som ryggan ex. Men det är mot andra hundar - inte något speciellt mot människor. Hon vill att dom ska vara på behörigt avstånd. Sen när man släpper henne så hon inte är i närheten av mej och mina grejor så är det klart att hon kan springa och leka lite. Hon är väldigt fostrande och vill att yngre hundar ska uppföra sej ordenligt. Kan tilllägga att hon aldrig slåss.

Jag har lydnad att ta till. Men jag tycker att det är viktigt att en hund ska få vara hund också.  Om man vill ha en hund som inte ska märkas så kan man ju skaffa en annan ras. Det är ju viktigast tycker jag att hunden funkar som man vill i hemmet i vardagen. Hessie har verkligen den här livsglädjen som gjorde att jag skaffade en kelpie från början, som ingen hund ska tas ifrån.

Hessie har fått 4 kullar.

/Susanne 2007